5.3 Hantering av Finlands Banks finansiella risker

Till centralbankens kärnuppgifter hör att genomföra penningpolitiken och säkerställa stabiliteten och funktionen i det finansiella systemet. Dessa uppgifter medför finansiella risker, som Finlands Bank skapar beredskap för genom att sörja för en stark balansräkning. De penningpolitiska riskerna ökade under 2020.

Risker uppstår både i investeringsverksamheten och i genomförandet av penningpolitiken

Vid slutet av 2020 uppgick Finlands Banks finansiella tillgångar till ca 10 miljarder euro. Tillgångarna bestod av guld- och valutareserverna, räntebärande värdepapper i euro och aktie- och fastighetsinvesteringar.

Finlands Banks valutareserv har dimensionerats för centralbanksuppgifterna.

I januari 2020 avyttrade Finlands Bank de räntebärande värdepapper i euro som ingick i bankens finansiella tillgångar. För att lindra coronapandemins negativa ekonomiska konsekvenser köpte Finlands Bank finländska företagscertifikat, vilket på nytt ökade portföljen av räntebärande värdepapper i euro från och med mars.

En betydande del av Finlands Banks tillgångar består av värdepapper som förvärvats av penningpolitiska skäl och lånefordringar på bankerna till följd av de penningpolitiska transaktionerna.

Eurosystemets penningpolitiska transaktioner genomförs decentraliserat mellan medlemsstaterna och ECB, och riskerna i och intäkterna av dem fördelas till en stor del mellan de nationella centralbankerna.

Riskerna i de penningpolitiska tillgångarna motsvarar i princip Finlands Banks andel av de nationella centralbankernas totala penningpolitiska fordringar enligt kapitalfördelningsnyckeln. Vid utgången av 2020 var Finlands Banks andel 1,837 %. De nationella centralbankerna bär emellertid själva riskerna i statsobligationer som förvärvas inom ramen för programmet för köp av offentliga värdepapper och köpprogrammet med anledning av pandemin (PEPP, pandemic emergency purchase programme).

Volymen av Eurosystemets penningpolitiska tillgångar ökade under 2020 med ca 2 200 miljarder euro och uppgick vid utgången av året till ca 5 500 miljarder euro. Ökningen berodde framför allt på köp av obligationer inom ramen för köpprogrammet med anledning av pandemin och de tilldelade lånen i de riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (TLTRO, targeted longer-term refinancing operations). Programmet för tillgångsköp (APP, asset purchase programme) som återupptogs 2019 fortsatte också under 2020 och ledde till en ökning av Eurosystemets penningpolitiska tillgångar.

Finlands Banks andel av de penningpolitiska tillgångarna ökade med ca 37 miljarder euro och uppgick vid utgången av 2020 till ca 90 miljarder euro. Uppgången i de penningpolitiska tillgångarna ledde till en ökning av de relaterade riskerna under 2020.

Utöver de fordringar som presenterats i tabell 7 upptogs i Finlands Banks balansräkning fordringar inom Eurosystemet för 57 miljarder euro, som huvudsakligen består av Target2-balansposten (på finska). Finlands Banks totala fordringar, dvs. balansomslutningen vid slutet av 2020, uppgick till 156 miljarder euro.

Riskhantering genom spridning

Finlands Banks finansiella tillgångar exponeras för marknads-, kredit- och likviditetsrisker. Med marknadsrisker avses till exempel en ogynnsam utveckling av valutakurser, räntor och aktiepriser.

Valutakursrisken medför mest fluktuationer i värdet av de finansiella tillgångarna. Finlands Bank sprider valutakursrisken genom att utöver amerikanska dollar också investera i brittiska pund och japanska yen. Via fordringarna på Internationella valutafonden sprids Finlands Banks valutakursrisk också ut på kinesiska yuan.

En neutral allokering av tillgångsklasser bestäms med hjälp av ett strategiskt jämförelseindex. Jämförelseindexet i förening med ett detaljerat limitramverk styr ränte- och kreditrisken i investeringsverksamheten. På detta sätt säkerställer Finlands Bank investeringar med hög likviditet och en tillfredsställande riskspridning mellan tillgångsklasser, länder, maturiteter och emittenter. Tyngdpunkten i investeringarna ligger på obligationer med högt kreditbetyg.

Finlands Bank investerar en del av sina finansiella tillgångar på de internationella aktie- och fastighetsmarknaderna. Investeringarna görs via fonder och bidrar till spridningen av övriga risker i balansräkningen.

Centralbankerna genomför de penningpolitiska köpprogrammen i enlighet med Eurosystemets godtagbarhetskriterier för säkerheter och motparter och övriga riktlinjer för riskhanteringen.

Finlands Bank förvaltar sina finansiella tillgångar ansvarsfullt. Banken tillämpar hållbarhetskriterier för att begränsa direktinvesteringar i räntebärande värdepapper. Hållbarhets- och tillförlitlighetsbedömningar av tjänsteleverantörerna betonas också i den indirekta investeringsverksamheten.

Strukturell ränterisk

Eurosystemet fastställer räntenivån på inlåningen på penningpolitiska grunder. Räntebeslutet har en direkt inverkan på Finlands Banks räntekostnader. Räntan på de penningpolitiska tillgångarna är däremot i regel fast. Finlands Banks räntenetto sjunker följaktligen om räntan på centralbanksinlåningen stiger. Denna skillnad i räntebindningen för tillgångar och skulder ger upphov till en strukturell ränterisk i Finlands Banks balansräkning.

Likviditetstillförseln genom köpprogram och refinansieringstransaktioner redovisas i balansräkningen på skuldsidan som en ökning av centralbanksinlåningen. Den strukturella ränterisken i balansräkningen minskar när de penningpolitiska investeringar som löper med fast ränta förfaller till betalning.

Nettotillgångsköpen inom ramen för köpprogrammen får den strukturella ränteriskprofilen att stiga. Även återinvesteringar av kapitalet från förfallande värdepapper bidrar till att bibehålla den strukturella ränteriskprofilen. Diagram 22 visar utvecklingen av posterna i Eurosystemets balansräkning.

Kvartalsuppdateringar av de finansiella risktalen finns tillgängliga på finska under Riskhantering och riskkontroll på Finlands Banks webbplats.

Bedömning av den totala risken: de penningpolitiska riskerna ökade

De penningpolitiska riskerna har ökat sedan föregående år, i huvudsak på grund av en uppgång i de penningpolitiska tillgångarna och den ökade risknivån för dem. Till ökningen bidrog särskilt de penningpolitiska stimulansåtgärderna och det allmänt försämrade konjunkturläget. Samtidigt minskade riskerna i de finansiella tillgångarna något.

Finlands Bank mäter de totala riskerna med vedertagna statistiska metoder. Riskbedömningen kompletteras med stresstester, som bedömer förlusterna till följd av osannolika men tänkbara scenarier.

Bedömningen av den penningpolitiska kreditrisken baserar sig på riskrapporter som tas fram av Europeiska centralbanken och som kontinuerligt utvecklas under ledning av Eurosystemets riskhanteringskommitté.

Finlands Banks bedömning av värdet av den totala risken motsvarar en förlust med 1 procents sannolikhet under det följande året (s.k. expected shortfall).

Vid slutet av 2020 uppgick den totala risken enligt bedömningen till 2,2 miljarder euro. Guldrisken ingår inte i bedömningen av den totala risken, eftersom värderegleringskontot för guld täcker en värdeminskning av betydande storlek. Om guldrisken räknas med i bedömningen av den totala risken, stiger risktalet till 2,6 miljarder euro.

Vid utgången av 2020 uppgick Finlands Banks medel för att täcka förluster till 0,7 miljarder euro på värderegleringskonton och 4,7 miljarder euro i avsättningar. Grund- och reservfonden uppgick till 2,9 miljarder euro (diagram 23).

Riskbuffertarna försvagades 2020 främst på grund av växelkursförändringar.

Finlands Banks kapitaltäckning räcker till för att bära de risker som banken exponeras för i sin verksamhet (diagram 24).