4.1 En digital euro skulle vara en tredje form av euron

Tanken på digitala centralbankspengar har lyfts fram av forskare och centralbankschefer under de senaste åren. Finlands Bank deltar i Eurosystemets arbete kring digitala centralbankspengar som inleddes vid början av 2020.

Elektroniska betalningar och digitala pengar fördes redan på tal för mer än 30 år sedan i samband med utbredningen av internet.

Marknadsutbudet av tjänster i anslutning till en digitaliserad ekonomi är i dag stort och branschen har vuxit kraftigt. Det har emellertid närmast handlat om tjänster producerade av kommersiella tjänsteleverantörer.

Hittills har ingen centralbank i världen tillhandahållit ett allmänt digitalt betalningsmedel, med undantag av några kortlivade experiment.

Ett av experimenten är kontantkortet Avant som Finlands Bank utvecklade på 1990-talet.

I takt med att användningen av kontanter minskar har Eurosystemet lyft fram frågan om också centralbanken borde ge ut ett eget digitalt betalningsmedel, på engelska Central Bank Digital Currency eller CBDC.

Även om den direkta översättningen av CBDC talar om en digital valuta, skulle en digital euro inte vara en ny valuta, utan en digital form av euron.

En digital euro skulle vara ett komplement till eurosedlar och mynt

Med centralbankspengar avses pengar som ges ut av en centralbank och som redovisas på skuldsidan i centralbankens balansräkning. En sedel är till exempel centralbankspengar, medan en insättning som en kund gör i en affärsbank inte är det.

För euroområdets digitala centralbankspengar används benämningen digital euro. På svenska kunde man också tala om digitala kontanter, eftersom den digitala euron uttryckligen är tänkt att vara ett komplement till eurosedlar och mynt.

Bankernas centralbanksinlåning har redan länge utgjorts av ett slags digitala centralbankspengar, eftersom denna inlåning endast existerar i form av bokförda noteringar i datasystemen.

Den digitala euron har inget att göra med virtuella valutor – vare sig tekniskt eller i övrigt.

Eurosystemet lyfte fram ämnet i en rapport som publicerades i oktober 2020 (på engelska).

Vad nytt skulle en digital euro tillföra?

Finland har hört till de ledande länderna inom den digitala betalningsrevolutionen i euroområdet: här används kontanter alltmer sällan. Samma utveckling, dvs. den minskade användningen av kontanter vid betalningar, bidrar till att kommersiella aktörer i ökad utsträckning tar över hanteringen av massbetalningar i hela Europa. Det är inte nödvändigtvis ett problem – åtminstone inte under normala förhållanden.

Eurosystemet måste emellertid säkerställa att betalningssystemen också fungerar under exceptionella förhållanden.

Om centralbanken tillhandahåller ett eget system för massbetalningar vid sidan av de nuvarande systemen, ökar motståndskraften i det finansiella systemet.

Om ett system sviker skulle ett annat finnas i reserv och sörja för kontinuiteten i verksamheten.

Den digitala euron skulle uttryckligen tillhandahållas av centralbanken själv. På detta sätt skulle tillgången till elektroniska betalningar inte vara enbart beroende av kommersiella aktörer.

Det nya med den digitala euron är att centralbankspengar också kunde användas för andra elektroniska betalningar än interbankbetalningar. Hittills har Eurosystemet erbjudit två former av centralbankspengar: kontanter för allmänheten och en inlåningsfacilitet för bankerna.

En digital euro skulle vid sidan av sedlar och mynt vara en tredje form av euron som kombinerar egenskaperna i de nuvarande formerna. Den har likheter med centralbanksinlåning i det avseendet att den är immateriell, men den har också likheter med kontanter eftersom den är tillgänglig för alla.

Många öppna frågor med en digital euro

Den digitala euron finns tills vidare endast på tankenivå.

Under de kommande åren utreder Eurosystemet, och Finlands Bank som en del av systemet, viktiga öppna frågor med tanke på initiativet. Som ett led i detta arbete lanseras också experiment med en digital euro.

Frågan undersöks ingående innan eventuella beslut om att introducera en digital euro tas i övervägande. Det är fråga om en väldigt omfattande helhet och de öppna frågorna är många

De viktigaste frågorna gäller den finansiella stabiliteten och konsekvenserna av en digital euro för bankernas och centralbankens balansräkningar och för den penningpolitiska transmissionen.

Öppna frågor finns även på den juridiska sidan. Vi kan ännu inte säga hur en digital euro skulle passa in i den nuvarande lagstiftningen, eller vilka lagändringar som eventuellt skulle krävas.

Dessutom måste frågor som hänför sig till den personliga integriteten undersökas noggrant. En digital euro får inte underlätta penningtvätt. Samtidigt är det motiverat att värna om medborgarnas integritetsskydd.

Eurosystemet vill gå i bräschen för förändring

Exemplen ovan visar att en digital euro i första hand är något annat än en teknisk fråga. Så är fallet trots att den tekniska utvecklingen och digitaliseringen är orsaken till att vi diskuterar en digital euro.

Utvecklingen av en digital euro skulle bygga på de senaste tekniska metoderna och bästa praxis. De kan mycket väl vara samma som redan nu fått stor spridning i kommersiella betalningsapplikationer.

Elektroniska betalningar utgör en essentiell del av dagens ekonomi och deras andel kommer att öka ytterligare. Om och när vi också i fortsättningen vill betala med centralbankspengar, måste Eurosystemet vara delaktig i förändringen, kanske rentav den som driver förändringen.

Det förberedande arbete som gjorts under 2020 har lagt grunden för att övergångstiden för en eventuell utgivning av en digital euro kan förkortas betydligt. Målet är att säkerställa att Eurosystemet är redo för förändring när tiden är inne.