2.1 Europeiska centralbanken reviderade 2021 sin penningpolitiska strategi

Europeiska centralbankens råd reviderade sin penningpolitiska strategi. Den viktigaste förändringen som följde på strategiöversynen gällde definitionen av prisstabilitet och Europeiska centralbankens inflationsmål. I den nya strategin införs ett symmetriskt inflationsmål på 2 % på medellång sikt.

Europeiska centralbankens (ECB) penningpolitiska strategi (på finska) grundar sig på Fördraget om Europeiska unionen och det mandat för ECB som definieras i fördraget. ECB-rådet fastställer sin strategi inom ramen för detta mandat.

Den 8 juli 2021 offentliggjorde ECB-rådet sin nya penningpolitiska strategi och riktlinjerna för strategin. ECB:s penningpolitiska strategi anger hur ECB upprätthåller prisstabilitet i euroområdet och vilka mål den ställer för sin penningpolitik. Strategin definierar också hur ECB-rådet beslutar och kommunicerar om sin penningpolitik. ECB gav ut en stor mängd artiklar om strategiöversynen under senare delen av september (på engelska).

Finlands Bank deltog mycket aktivt i strategiöversynen. Banken arrangerade ett stort antal samråd och seminarier som riktade sig till det akademiska samfundet, medborgarorganisationer, den stora allmänheten, nationella parlament och Europaparlamentet.

Syftet med evenemangen var att främja dialogen mellan ECB och medborgarna. Finlands Bank kommer att organisera motsvarande tillställningar framöver.

Förändringarna i den penningpolitiska omvärlden var den främsta orsaken till strategiöversynen

Den penningpolitiska omvärlden hade förändrats (på engelska) sedan ECB-rådets senaste strategiöversyn 2003 (på engelska). Omvärldsförändringen var den främsta orsaken till översynen av den penningpolitiska strategin 2021.

Den långsiktiga reala jämviktsräntan (på engelska), dvs räntenivån i ett läge där ekonomin växer enligt sin potential och inflationen ligger i linje med målet, har sjunkit av strukturella orsaker både i euroområdet och globalt (diagram 4). Uppskattningarna av jämviktsräntans nivå varierar och är förenade med osäkerhet (på engelska).

Den demografiska förändringen har varit en viktig bidragande orsak till att jämviktsräntan sjunkit. Befolkningens åldrande har ökat sparandet och efterfrågan på likviditet och fått räntenivån att sjunka. Åldrandet kan också ha bromsat upp den ekonomiska tillväxten, då produktivitetstillväxten och investeringsökningen har mattats av.

Globaliseringen och övergången till digital teknologi har i sin tur haft en långvarig inverkan på varu- och tjänsteproduktionens struktur, arbetsmarknaden och eventuellt också inflationen. Befolkningens åldrande har likaså sannolikt bidragit till att den totala efterfrågan har krympt och därmed fått inflationen att bromsa in.

Det har skett kraftiga förändringar i de finansiella strukturerna efter den globala finanskrisen, vilket har haft betydande konsekvenser för den penningpolitiska omvärlden.

Alla ovan nämnda förändringar har minskat utrymmet för ECB och andra centralbanker att vid behov införa penningpolitiska lättnader med ordinarie penningpolitiska verktyg. I den nationalekonomiska litteraturen går detta fenomen under namnet penningpolitikens nollränterestriktion (på engelska).

ECB tar hänsyn till klimatförändringen i sitt penningpolitiska styrsystem

Hoten mot miljöhållbarheten har likaså blivit ett angeläget globalt problem och bekämpning av klimatförändringen ett av Europeiska unionens primära mål.

Klimatförändringen och omställningen till en hållbarare ekonomi återspeglas i de makroekonomiska indikatorer som används för att mäta inflation, totalproduktion, sysselsättning, räntor, investeringar och produktivitet. De har dessutom konsekvenser för den finansiella stabiliteten och den penningpolitiska transmissionen. Klimatförändringen och omställningen till en koldioxidsnålare ekonomi påverkar tillgångsvärden och riskprofilen i Eurosystemets balansräkning.

Fastän det huvudsakliga ansvaret för att bekämpa klimatförändringen ligger hos nationella regeringar och parlament, anser ECB det som sin skyldighet att bättre än tidigare ta hänsyn till klimatförändringsaspekter i sitt penningpolitiska styrsystem inom ramen för sitt mandat.

ECB ökar också sin analyskapacitet för att bygga in klimatfaktorer i sina ekonomiska modeller och främja mätning och rapportering av klimatrelaterade risker. På så sätt kan ECB ta bättre hänsyn till riskerna i riskhanteringen, investeringsverksamheten och de penningpolitiska transaktionerna.

ECB:s kommunikation är mångsidig

En välfungerande penningpolitik förutsätter öppenhet och uppfyllelse av redovisningsskyldigheten. Framöver fokuserar ECB på fyra kommunikationsprodukter i den penningpolitiska kommunikationen, nämligen pressmeddelande, penningpolitisk översikt, ekonomisk rapport och penningpolitisk redogörelse. Dessa informationskanaler kompletterar ECB med material som riktar sig till den stora allmänheten.

Enligt ECB-rådets bedömning är det sannolikt att den snabbt föränderliga världen kommer att förutsätta en regelbunden översyn av den penningpolitiska strategin i framtiden. Den penningpolitiska strategins ändamålsenlighet bedöms sannolikt nästa gång 2025.

ECB:s inflationsmål är 2 %

Den viktigaste förändringen som följde på strategiöversynen gällde definitionen av prisstabilitet och ECB:s inflationsmål.

Inflationen hade länge legat under ECB:s prisstabilitetsmål, vilket också hade sänkt inflationsförväntningarna betydligt. Således var inflationsförväntningarna inte längre lika kraftigt förankrade i ECB:s prisstabilitetsmål som tidigare.

I sin nya strategi införde ECB ett symmetriskt inflationsmål på 2 % på medellång sikt. Att inflationsmålet är symmetriskt innebär att ECB-rådet anser att negativa och positiva avvikelser från detta mål är lika oönskade. Detta innebär en betydande förändring av ECB:s penningpolitik.

Före strategiöversynen hade ECB:s faktiska inflationsmål legat klart under 2 % (på engelska) och ECB:s inflationsmål var asymmetriskt.

ECB-rådet bekräftade också att det harmoniserade konsumentprisindexet (HIKP) alltjämt är ett lämpligt mått för priserna (diagram 5). Konsumentprisindex speglar prisutvecklingen för hushållsvaror och tjänster. Vidare rekommenderar ECB-rådet att också kostnaderna för ägarboende senare ska räknas med i indexet.

Ett symmetriskt inflationsmål på 2 % är entydigt, tydligt och lätt att kommunicera. Genom detta mål framhåller ECB sin beredskap att upprätthålla både en tillräcklig säkerhetsmarginal mot risken för deflation och ett tillräckligt handlingsutrymme för penningpolitiken att bekämpa en för låg inflation.

Inflationsmålet väntas påverka de långsiktiga inflationsförväntningarna och förankra dem stadigare i ECB:s mål. Åtagandet om ett symmetriskt inflationsmål på 2 % innebär att 2 % inte längre uppfattas som en övre gräns för inflationen.

Prisstabilitet, balanserad ekonomisk tillväxt och full sysselsättning är ömsesidigt stödjande mål för den ekonomiska politiken. ECB definierar i sin strategi att banken eftersträvar prisstabilitet på medellång sikt, vilket tillåter en flexibel anpassning av den penningpolitiska hållningen till olika ekonomiska störningar.

ECB-rådet beaktade nollräntegränsen i sin penningpolitik

Av den effektiva lägsta gränsen för räntorna och den låga reala jämviktsräntan följer att en negativ, långvarig avvikelse från inflationen är särskilt negativ.

Åtagandet om ett symmetriskt inflationsmål kan förutsätta särskilt kraftfulla eller långvariga penningpolitiska åtgärder som bygger på en omsorgsfull konsekvensbedömning, om ekonomin i euroområdet hotar att falla till den effektiva nollräntegränsen.

För att stabilisera konjunktur- och inflationsutvecklingen är ECB-rådet berett att bedriva en expansiv penningpolitik under en längre tid när räntorna ligger nära den effektiva nollräntegränsen, där en sänkning av räntorna skulle göra mer skada än nytta. Detta kan också innebär att inflationen stiger temporärt över målet.

Värdepappersköp, långfristiga refinansieringstransaktioner och vägledning om styrräntorna kvar i den penningpolitiska verktygslådan

På grund av sänkningen av den reala jämviktsräntan och penningpolitikens nollränterestriktion har centralbankerna tillgripit omfattande värdepappersköp (diagram 6) och långfristiga refinansieringstransaktioner. Syftet har varit att få nedgången i inflationen att stanna upp.

Räntepolitiken har utsträckts till negativa räntor (diagram 7) och räntepolitikens och köpprogrammens genomslag på marknadsräntorna (diagram 8) och på förväntningarna om dem har effektiviserats genom beslut om åtgärdernas varaktighet och volymer. För att påverka bankernas utlåning och låneräntor har riktade långfristiga refinansieringstransaktioner (på engelska) genomförts.

Dessa nya penningpolitiska verktyg har haft en betydande positiv inverkan på bankernas utlåning, den ekonomiska tillväxten och inflationen i euroområdet. De nya verktygen kan dock ha sina begränsningar och medföra negativa effekter för bland annat den finansiella stabiliteten. ECB-rådet justerar vid behov användningen av dessa instrument för att minimera bieffekterna utan att prisstabiliteten äventyras.

ECB tar hänsyn till konjunkturstabiliserande finanspolitik i sin penningpolitik

Under djupa depressioner och när räntorna ligger nära den effektiva nollräntegränsen kan en finanspolitik som fungerar enligt den kontracykliska principen bidra till genomslaget av penningpolitiken. I ett sådant läge kan penningpolitiken och en diskretionär finanspolitik stödja och förstärka varandra, vilket främjar den ekonomiska återhämtningen. En kontracyklisk finanspolitik förutsätter dock att buffertar på motsvarande sätt byggs upp under högkonjunkturer för att säkerställa de offentliga finansernas skuldhållbarhet.

Erfarenheterna av finanskrisen, den europeiska statsskuldkrisen och den globala pandemin antyder att en effektiv makroekonomisk stabilisering förutsätter att finanspolitiken och penningpolitiken kompletterar varandra under kristider.

ECB stöder även framöver EU:s allmänna ekonomiska politik

Enligt Fördraget om Europeiska unionen är det primära målet för Europeiska centralbankssystemet (ECBS) att upprätthålla prisstabilitet.

ECBS stöder unionens allmänna ekonomiska politik för att uppnå unionens mål enligt artikel 3 i Fördraget om Europeiska unionen, om det är möjligt utan att äventyra prisstabiliteten.

När ECB-rådet till exempel fattar beslut om användningen av olika penningpolitiska instrument, är rådets mål att välja det alternativ som bäst stöder unionens allmänna ekonomiska politik. På så sätt tar rådet också hänsyn till konsekvenserna av beslutet för tillväxt, sysselsättning, sociala framsteg och finansiell stabilitet och hur beslutet bidrar till att minska effekterna av klimatförändringen.

Finansiell stabilitet är ett villkor för prisstabilitet och vice versa

Finansiella kriser och instabilitet har en negativ inverkan på ekonomisk tillväxt, sysselsättning och investeringar. Den finansiella stabiliteten bygger i första hand på bankernas, investerarnas och låntagarnas ansvarsfulla verksamhet. Genom reglering och tillsyn sörjer myndigheterna för att riskerna i det finansiella systemet hålls under kontroll.

Vid störningar på finansmarknaden söker en penningpolitik inriktad på prisstabilitet att primärt sörja för likviditeten i det finansiella systemet och förhindra att bankernas balansräkningar och utlåningsförmåga försämras samt att motverka skulddeflation. Skulddeflation innebär att en prissänkning ökar skuldernas reala värde.

Det primära ansvaret för att upprätthålla finansiell stabilitet ligger hos beslutsfattarna inom banktillsyn och makrotillsynspolitik. Den finansiella stabiliteten integreras flexibelt med penningpolitiken med beaktande av de rådande omständigheterna, men utan att äventyra prisstabiliteten på medellång sikt. I detta syfte tas i beredningen av ECB:s penningpolitiska beslut större hänsyn till centrala faktorer som påverkar den finansiella stabiliteten.